Mobbning

Mobbning är egentligen ett tillstånd som kan uttryckas med ord som trakasseri, utmattning, psykisk press, och innebär att en person eller grupp använder sin maktposition för att utsätta en annan person för psykiskt våld, hot, förnedring eller annan typ av emotionella och sociala angrepp – antingen under en längre tid eller tillfälligt.

Allt börjar med att en person blir måltavla för respektlösa eller skadliga handlingar, ofta i form av ”skämt”. Förövaren skapar en aggressiv miljö med antydningar och hån, där den utsattes sociala status undergrävs. Den här situationen kan uppstå på en arbetsplats, i en skola, hemma, på gatan eller till och med i en butik.

Vid långvarig mobbning kan offret drabbas av stress och utveckla fysiska och psykiska problem. Ilska, isolering, självskadebeteenden eller aggressivitet kan uppstå. Andra symptom kan vara sömnlöshet, skam, oro, försvagat självförtroende, paranoia, utbrändhet och familjekonflikter. Personen kan till och med känna sig tvungen att lämna jobbet eller skolan.

Vad ligger bakom detta? Hur kan det identifieras och bemötas? Hur påverkas människor med redan existerande psykiska problem som panikångest eller social fobi? Förvärras deras redan känsliga tillstånd?

En av de första metoderna som mobbare använder är att ignorera.

Personen blir osynliggjord – ingen lyssnar, ingen ser. På så sätt förnekas både personens idéer och existens.

Vad göra: Normalisera inte konstiga situationer. Uttryck dig tydligt – säg till exempel: "Varför tittar du inte på mig när du pratar?" eller "Varför får min kollega mer i lön än jag?" Öva på tänkbara scenarier och strategier. Om du inte kan svara direkt, återvänd senare – ensam eller med stöd – och synliggör situationen.

En annan metod är att förlöjliga.

Man skrattar åt personen, ignorerar deras skämt, eller fokuserar på irrelevanta detaljer för att avleda.

Vad göra: Håll fast vid det viktiga – fråga: "Vad menar du egentligen?" eller säg tydligt: "Du kan inte skämta med mig så där. Gå härifrån!"

Ytterligare en metod är att undanhålla information.

Plötsliga möten eller försvunna anteckningar sätter offret i en svagare position.

Vad göra: Säg att du svarar senare. Be att få tid till förberedelse. Säg att beslut inte bör tas innan du hunnit ge din synpunkt.

En annan metod är att ständigt kritisera.

Inget du gör är rätt, det finns alltid något fel.

Vad göra: Lita på din inre röst. Påpeka mönstret av förminskning. Formulera dig tydligt och seriöst.

Den sista metoden är att skuldbelägga offret.

Mobbaren säger saker som "Du överdriver", "Stackars dig", eller antyder att offret är problemet.

Vad göra: Skuld ligger hos den skyldige. Det är okej att känna skam, men förstå att du har rätt att kämpa tillbaka. Identifiera vilka som kan stödja dig och sök hjälp vid behov.

Glöm inte att mobbare ofta själva varit mobbade. Personligheter med narcissistiska eller fördomsfulla drag är vanliga i denna grupp. Offret bör dokumentera konstiga krav skriftligt, prata med kollegor för stöd, och veta hur man når psykologisk, medicinsk eller juridisk hjälp.

Hasan Durna